Sennenhundar delas in i fyra hundraser. De kommer från Schweiz men anses härstamma från mastiffhundarna som romarna lämnade kvar efter sig på 400-talet. Trots att det här området aldrig hyste några romerska städer eller vägar. Det betyder att de kan ha funnits där mycket tidigare än romartiden som en del av den säsongsmässiga förflyttningen av människor med deras boskap mellan fasta sommar- och vinterbeten.

SennenhundarNamnet är från schweizertyskan och betyder ungefär alpbete eller alpherde. De användes som gårdshundar, bergs- och herdehundar som vallade boskap samt draghundar. De drog ofta omkring på kärror vid marknader, speciellt de större raserna. De fungerade utmärkt som vakthundar för böndernas familjer, gårdar, hem och djurflockar. Det var extra viktigt förr då vargar och andra rovdjur hotade boskapen och människorna.

Sennenhundarna som också kallas schweiziska bergshundar är en större hund som nuförtiden mest används so sällskapshund. Sennenhundar är generellt friska men de är aktive hundar vilket ökar risken för olyckor. De har även anlag för vissa hälsoproblem.  Det är därför mycket viktigt att försäkra din sennenhund.

De fyra raserna liknar varandra men har också en del skillnader. De två största raserna, Grosser schweizer sennenhund och Berner sennenhunden, är båda stora och kraftiga med ett lugnt temperament. De två mindre raserna, Appenzeller sennenhund och Entlebucher sennenhund är mer smidiga. De är alla medelstora till mycket stora hundar.

Pälsen har samma färgsättning. Överpälsen är svart men varierar i längd mellan de olika raserna. På bröst, tassar, svanstipp och ansikte finns det vita partier. Sedan har de bruna, rostfärgade tecken.

De fyra sennenhundarna är kända i Schweiz och i övriga Europa, i USA är det mest Berner sennenhunden som har blivit populär och de andra raserna hos de som vill ha en mer unik hund. Berner sennenhunden är den som skiljer sig mest åt i pälsen då den har en längre och tjockare över- och underpäls samt på öronen.

Sankt Bernard-hunden är mycket lik den största sennenhunden, Grosser schweizer sennenhund, förutom i färgen. Den tyska Rottweilern har samma form som Sennenhundarna och kan vara en släkting. Sennenhundarna räknas till varghundsgruppen, Inostranzewi. De räknas som ättlingar till asiatiska hundraser som i sin tur antas härstamma från den svarta tibetvargen.

  • Grosser schweizer sennenhunden väger i genomsnitt mellan 50-70 kg och har en mankhöjd mellan 60-72 cm.
  • Berner sennenhunden väger i genomsnitt 29-55 kg och har en mankhöjd mellan 58-70 cm.
  • Appenzeller sennenhunden väger i genomsnitt 22-32 kg och har en mankhöjd mellan 47-58 cm.
  • Entlebucher sennenhunden väger i genomsnitt 20-30 kg och har en mankhöjd mellan 48-50 cm.

 

I slutet av 1600-talet började Sennenhundarna att användas av munkarna vid Sankt Bernhardspasse som räddningshundar. De kunde söka upp människor som irrat sig vilse i de snötäckta passen eller begravts under laviner. Munkarna korsade sina hundar med andra större hundraser, bland annat med Newfoundlandshund. De ville få fram stora och kraftiga hundar som ändå var smidiga och uthålliga, helst med kortare päls så inte snön fastnade och sinkade hundarna.

Under 1800-talet minskade behovet av hundar som drog vagnar vilket gjorde att Sennenhundarna började försvinna I början av 1900-taet började den schweiziska kennelklubben (Kynologische Gesellschaft) att sortera ut Sennenhundarna efter vad de bedömde var deras olika kännetecken och gav de fyra raserna namn.

Idag när det återinförs vargar i flera områden pratas och forskas det om huruvida användningen av dessa raser kan skydda boskapen.